Den allra första SM-finalen i bandy spelades den 17 mars 1907 mellan IFK Uppsala och IFK Gävle. Matchen spelades på en isbana i Boulognerskogen i Gävle och Uppsala vann matchen med 4-1.
Det mest utförliga referatet från den allra första SM-finalen i bandy återfinns i tidskriften Nordiskt Idrottslif. NIL har dock lyckats med konststycket att inte nämna ett enda personnamn, varför matchens målskyttar är okända. Vi vet dock från andra källor att Gävles mål gjordes av Montague ”Monte” Afzelius.
Medelåldern i de bägge lagen var låg. Uppsalas yngste spelare, Hilding Ångström, var 16 år och den äldste, Karl Ågren, var 24. Uppsalas medelålder var 19 år och Gävles troligtvis yngre än så. Uppsalas stora stjärna, Sune Almkvist, var 21 år.
Vattensjuk plan
Om matchen vet vi att den föregicks av duggregn och fem plusgrader. Isen var i bedrövligt skick med stora vattenpussar och där det inte fanns vatten var isen så lös att ”skridskojärnen skuro sig djupt ned vid hvarje skär”.
När matchen blåstes igång klockan halv ett hade ganska mycket folk samlats och publiken hade stort nöje av att se spelarna rota efter bollen i vattenpölarna. Allt som oftast stänkte de ned såväl med- som motspelare. Att spela med finess var inte att tänka på och endast på kanterna tillät isen ordnat spel. Det var också dit det mesta av spelet förlades.
Uppsala hade övertaget i matchen, men svårt att skapa några riktiga målchanser. De bästa kom på hörnslag och efter en handfull försök kom också ledningsmålet. En stund senare lyckades man ta sig fram på vänsterkanten och utöka till 2-0. Gävle reducerade strax före halvtid efter vackert samspel på högerkanten. Gävles mål gjordes av Montague Afzelius; kanske mest känd för att han kanske var den förste svenska ishockeyspelaren i Amerika/Kanada.
Den andra halvlekens spel påminde om den första, dock med den skillnaden att Uppsalas spelövertag var ännu större. Vattnets djup omöjliggjorde spel i mitten av plan och Uppsala koncentrerade allt sitt spel till kanterna. Vid flera tillfällen tog man sig igenom och man hann med att göra både 3-1 och 4-1 innan domaren blåste av matchen. Segern hade blivit större om inte Gävles målvakt, Gustaf Engström, storspelat.
Segern över Gävle gav IFK Uppsala det första av sammanlagt tolv mästerskapstitlar, varav elva under perioden 1907-20. Det sista vanns 1933.
IFK Uppsala: Adolf Cederström (mv), Karl Ågren, Sven Ågren, Hilding Ångström, Nils Howander, Hilding Kjellman, Nils Andén, Hans Lindman, Melcher Sandelin, Sune Almkvist, Herbert Ekbom
IFK Gävle: Gustaf Engström (mv), Tore Lindbom, Jappe Lindbom, ”Codde” Bergström, Karl Forslund, Carl Flodin, Hans-Jacob Mattsson, August Johansson, Ruben Mattsson, Montague ”Monte” Afzelius, Sven Pettersson
Domare: H. Boltzius
Per Agius